I måndagens SvD skrev Johanne Hildebrandt på ledarplats om rysk propaganda. Gott så, det är ett kärt ämne i dessa dagar. Samtidigt passade hon på att dela ut en känga till magasinet Filter: »I tidningen Filters artikel om den ›svenska propagandan som gör dig rädd för Ryssland‹ råder dock en helt annan verklighet. Där är Ryssland offret och det är den svenska regeringen, försvarsmakten och journalistkåren som är mobbarna som drivs av egenintresse.«
Denna sammanfattning, av en text på 80 000 tecken som de flesta av Svenska Dagbladets läsare rimligen inte har läst, är intellektuellt ohederlig.
Redan ingressen till reportaget »Den svenska trollfabriken« slår fast att texten alls inte handlar om rysk propaganda, utan om svenska myndigheters och mediers agerande. Mönstret är oroväckande – från att svenskarna började se ›spökraketer‹ medan Stalin tilltvingade sig Östeuropa, över det kalla krigets envisa ›periskopsjuka‹, till dagens situation där alltifrån fällda telemaster till Teliasjabbel på Arlanda och rasistattacker mot mediehemsidor per automatik tillskrivs ryssarna. De pinsamma misstag och feltolkningar som Filter redovisar har ingen kunnat motsäga, om de sedan beror på genuin rädsla, inkompetens eller en opportunistisk drift efter ökade anslag är säkert olika från fall till fall.
Hildebrandt tycks mena att det ena – en illvillig rysk propagandastrategi gällande bland annat Ukrainakriget – utesluter ovederhäftighet från svensk sida i andra sammanhang, men det är givetvis inte sant. Det är nästan så att man misstänker att hon missförstår medvetet. Kan det hänga ihop med att både Svenska Dagbladet och den låtsasakademiska kamratklubb – Kungliga Krigsvetenskapsakademien – Johanne Hildebrandt själv ingår i kritiseras i reportaget?
Eftersom Filter lever på att sälja tidningar brukar vi inte webbpublicera våra längre artiklar. Denna märkliga ledartext tvingar oss dock till att göra ett undantag, så att den intresserade själv kan bilda sig en uppfattning. Läs reportaget »Den svenska trollfabriken« här.
Mattias Göransson
Chefredaktör, Magasinet Filter
Så gjordes omröstningen:
En manusförfattare eller regissör från varje julkalender från och med år 2000 fram till i dag fick anonymt lista sina bästa kalendrar och ranka dem från första- till femteplats. De fick inte rösta på några av de verk de själva varit med och producerat. Listplaceringarna översattes sedan till poäng: 3 poäng för förstaplats, 2,5 poäng för andraplats, 2 poäng för tredjeplats, 1,5 poäng för fjärdeplats och 1 poäng för femteplats. I händelse att två kalendrar hamnade på samma slutpoäng rankades det verk som fått den högsta enskilda poängen högre.
Jury
Johan Unenge Ronny & Julia, Hotell Gyllene Knorren
Pernilla Oljelund Kaspar i Nudådalen, Allrams höjdarpaket, En riktig jul
Carina Dahl Dieselråttor och sjömansmöss
Lars Lundström Håkan Bråkan
Petter Lennstrand Allrams höjdarpaket
Klas Östergren En decemberdröm
Kalle Lind Skägget i brevlådan
Jan Vierth Superhjältejul
Måns Gahrton Ronny & Julia, Hotell Gyllene Knorren
Stefan Roos Tjuvarnas jul, Selmas saga
Jesper Harrie Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst)
Jonathan Sjöberg Barna Hedenhös uppfinner julen
Sofie Forsman Piratskattens hemlighet
Karin af Klintberg Tusen år till julafton
Per Simonsson Tjuvarnas jul, Selmas saga
Oskar Mellander Barna Hedenhös uppfinner julen, Jakten på tidskristallen
Marja Nyberg Storm på Lugna gatan
Sara Young Mirakel
Anders Sparring En hederlig jul med Knyckertz
Linn Mannheimer Kronprinsen som försvann
Lisa Farzaneh Trolltider – legenden om bergatrollet
Jonas Wallerström Snödrömmar
Calle Åstrand Håkan Bråkan, Mirakel, Tidstjuven
Tord Danielsson Jakten på tidskristallen, Kronprinsen som försvann, Den ofrivillige tomten
- Mer:
- Kommentar
Vad vill du att Filter ska skriva om? Tipsa oss!