»Filmen skapade sig själv«

Regissören Johannes Nyholm har gjort sig känd för att skapa orealistiska och magiska berättelser. Kommande Koko-di koko-da är just en sådan – som Nyholm menar är baserad på verkliga händelser.

»När jag var tre år gammal var mina föräldrar på väg att skiljas. Jag minns att jag hade en gammal antik speldosa och att jag spelade försiktigt på den vid deras fotände när de sov. Naiv som jag var tänkte jag att om jag bara spelade tillräckligt vackert så kanske de skulle älska varandra igen.

Många år senare var jag själv i ett förhållande som knakade lite i fogarna. Jag och min flickvän tältade i en skog i ödemarken, men när jag inte kunde sova satte jag mig i bilen utanför. Jag studerade en spindel som vävde sitt nät mot ena sidospegeln. Då dök det upp något där, långt borta i gryningsljuset: en liten herre i vit kostym och stråhatt och två jättelika figurer. Jag förstod att det inte var på riktigt, men det var så filmiskt att jag bestämde mig för att se vart mardrömmen skulle bära mig. Jag drömde hur de började en förnedringsprocess av mig och min flickvän i tältet. Situationen upprepade sig om och om igen, och jag antecknade allt i ett sorts halvvaket tillstånd.

Det blev manuset till Koko-di koko-da. I samma veva som jag började arbeta med filmen hjälpte jag min mamma att städa ur hennes källare. Bland bråten hittade jag min gamla speldosa, och fick en fruktansvärd chock: på dosan syntes exakt de figurer som jag sett i feberdrömmen. Man tror inte på andra människor när de berättar sådana historier, som om de vill mystifiera verkligheten. Men jag förstår ju att det finns en naturlig förklaring. Under tillkomsten av filmen utspelades så många underliga historier och märkliga sammanträffanden att jag ofta kände att jag själv inte var ansvarig. Det känns som om filmen hade sitt eget liv och skapade sig själv.«

Fredag 23 augusti. Premiär för Koko-di koko-da.