Omgiven av idioti

»Oj! Godafton! Det är jag som är Thomas.«

Något överväldigad kliver författaren Thomas Erikson ut på en scen upplyst av stearinljus. Föreläsningen är helt slutsåld, framför sig har han 280 applåderande människor. Arrangemanget Studentafton har anordnats vid Lunds universitet i över ett sekel och lockat mängder av namnkunniga föredragshållare: statsministrar, näringslivstoppar, kungligheter, Nobelpristagare och Jimi Hendrix. Den här aprilkvällen 2017 är det Thomas Eriksons tur. Iklädd mörkgrå väst och kavaj med en paisleymönstrad näsduk i fickan passar han väl in i sammanhanget. Med sin mjuka norrländska anlägger han en beklagande ton.

»Jag får be om ursäkt från början. Vi måste prata om idioterna.«

»Idioterna« är anledningen till att Thomas Erikson numera räknas som en tillräckligt stor makthavare för att bli inbjuden till det här sammanhanget. Hans bok Omgiven av idioter: Hur man förstår dem som inte går att förstå – där läsaren ska förbättra sin kommunikation genom att kategorisera folk i olika färger – har sålt i 500 000 exemplar och gjort uttryck som »han är så blå« till allmänt språkbruk.

»Vi måste alltså tala om psykologi. Jag själv jobbar ju med psykologi. Jag är inte psykolog, jag är beteendevetare, och jag ska förklara vad skillnaden är.«

Thomas Erikson glider över i en historia om hur jobbigt det är att gå på middagar när man har hans jobb. Så fort han berättar att han jobbar med psykologi bleknar middagssällskapet.

Han berättar hur han läste Freud tills han inte längre trodde att hans föräldrar verkligen var hans föräldrar, och går sedan snabbt över till Jung, bara för att konstatera att han anser att dennes system hade en del brister när det gäller det han ska tala om i kväll.

»William Moulton Marston. Han var den första stora psykologen som forskade på, hör och häpna, friska människor!«

Det hörs ett »Yay« från publiken och en kvinna ropar uppmuntrande: »Det vill jag veta mer om!«

Thomas Erikson fortsätter energiskt: »Marston, han skrev en egen bok som heter Emotions of Normal People och det anger ju lite vad det handlar om. Han pratar om fyra beteenden: dominant, inspirerande, stabil och analytisk förmåga. Och jag tänkte att vi skulle kika på det. Det är det den här boken bygger på. Alla som vill höra mer räcker upp en hand. Alla som inte vill göra det räcker upp en … fot. Ingen? Skönt.«

När Thomas Erikson går igenom de olika personlighetstyperna har han publiken med sig. De skrattar åt hans anekdoter om den burdusa röda chefen, den pratiga gula systern, den petiga blå pappan och den försiktiga gröna kompisen. När det är dags för frågestund får Thomas Erikson besvara hur man kan finna sin egen färg, om det kan leda till stress och depression om ens egen färg inte matchar arbetsplatsens och huruvida man föds eller formas till en färg. Svaren lyder i sammanfattning: »Läs boken«, »Absolut« samt »Både och«.

Till slut frågar en kvinna om Thomas har lagt ut det personlighetstest han använder sig av på nätet. När han svarar nej ber hon honom att kommentera andra personlighetstest som finns utlagda. Efter att ha konstaterat att de flesta är bullshit fortsätter han: